Du.

Jag andas tungt, det gör så ont inuti.... ännu en gång tänker jag och suckar.
Jag fimpar den sista cigaretten på min hand, som rycker lite av den brännande smärtan.
Mina lungor gör så ont, hela min kropp kräver dig. Jag kan inte styra det, det bara har blivit så.
Men du är dum i huvudet (enligt natta och fler) och förtjänar inte mig.
Jag håller med men innerst inne vet jag ju att det inte är så.
Nej du är inte det bästa som hänt mig, men du är inte det sämsta. Du fyller alla hål, samtidigt som du slår och bränner nya.
Du får mig att skära så djupt att det tar timmar att få det sluta blöda, och får mig att ligga i sängen hela dagar.
Jag kan inte sluta dig, du är min egen drog.
Du kastar bort mig gång på gång som en vante, du skrattar åt mig, kallar mig patetisk. Du lyssnar aldrig på mig, pratar bara om det du vill. Du ignorerar mig tills jag inte kan ta det längre, tills jag bryter ihop.
Du skulle inte bry dig om jag var död.
Varför håller jag på såhär?!
Jag är ju dum i huvudet.
Men det är så svårt.
Fan, hjälp mig sluta dig.