Jag och natta ingick en pakt. Jag skulle under inga omständigheter ta kontakt med honom, men efter 2 dagar bröt jag det.
Nu sitter jag och gråter ögonen ur mig, för ingen anledning annat än att jag har pratat med honom. Han river upp alla mina sår bara genom att säga hej.
Och jag har fan ingen aning om varför, han verkar ju underbar.
Jag börjar tänka på allt roligt han har, alla fester han är på. Hur många vänner han har. Och så sitter jag här dag ut och dag in och surfar på nätet. Det suger skit och jag skulle så gärna vilja vara ute i världen. Men jag vet inte hur man gör, och ingen är villig att visa mig. Ingen är villig att ta med mig på fest, att gå på rave osv.
Hahaha så patetiskt, att första gången jag drack var jag ensam.
Det får mig och vilja spy och skära mig och banka på mina ben med en hammare och aldrig mera äta och framför allt dö.
Känner mig så sjukt otillräcklig när det gäller mina vänner. De är där för mig men jag är så otillräcklig bara.
Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar