Katter.

Katter har alltid haft en stor betydelse i mitt liv.
När jag var liten, runt 5-6 år drömde jag att min familj och jag, satt i en ring och pratade. Då hörde vi katter som bråkade, en tunna som vältes och ett skrik. Min mamma gick och kollade och medans kom det några slags feer, med olika färger, alla med rosa ögon utan pupiller. De döda alla, de vred av armarna och det var blod överallt. Jag såg katterna springa iväg och jag sprang efter dem och hittade ut.

Senare har det hänt andra saker med katter, irl. Som när jag var runt 10 och jag såg 2 katter bråka, och samtidigt en konstig dimma på kyrkogården, jag gick närmare och hörde ett skrik. Sedan sprang jag som fan, inte hem men mot katterna. Lyfte upp en av dem och kramade den hårt. Då försvann dimman och jag gick hem, rädd med katten som följde efter mig.

Vi har alltid haft 3 katter, så länge som jag kan minnas, och varje gång jag varit ledsen, suttit och gråtit i mitt rum eller någon annan stans, har de alltid kommit och tröstat mig. Velat kela och krypit upp i mitt knä där jag kunde begrava mina tårar i deras päls.

En annan gång när jag låg i mitt rum och försökte sova, hörde jag några katter som bråkade, och sedan något som kom nära mitt fönster, flåsade och jag såg en skugga. Det gick fram och tillbaka, fram och tillbaka utanför mitt hus. Det dröjde väldigt länge innan jag kunde somna.

En gång drömde jag om en svart katt som attackerade mig, rivde av mig ansiktet och fortsatte mot min hjärna, viskade i den att jag måste vakna.
Sedan när jag vaknade sade pappa att min bror var förd till sjukhuset, att han hade försökt ta livet av sig.

Katter har jag alltid haft en skräckblandad förtjusning för. De vakar över mig, ser till så att inget hemskt händer mig, det vet jag. Kommer alltid älska dem, när jag får egen lägenhet ska jag skaffa en skogskatt, en nakenkatt och en siames.